Hoppelihopp

Känslan har infunnit sig, när är det någon som kommer och hämtar Ivan? Man kan knappt tro att det är sant. En dröm som funnits mer eller mindre hela livet är sann. Och nu står vi här... Det känns som att vi är på ridläger. Kan ju ha att göra med att jag varit ledig denhär veckan. Mimmi är ju mammaledig, så hon skulle ju vart hemma i alla fall.
 
Ivan tyckte inte alls att löshoppning var något lajbans. Han ställde sig i ett hörn av ridhuset och såg jätteynklig ut. Därför behövde han bara hoppa 2 varv. Sedan åkte sadeln på. Och vi red istället. Det var MYCKET mer populärt. Han var inte så framåt för skänkeln som jag kom ihåg från provridningen, men det är ju inte så konstigt då allt är nytt. Han är dock den lugnaste filbunke man kan tänka sig. Han brydde sig inte de minsta om Benji, som ropade på mat medan jag red. 
 
Eftersom att han var så duktig igår, så belönar vi idag genom att göra de han älskar mest av allt.... HOPPA!:)
 
Ivan inspekterar sig själv i spegeln (första dagen hemma)
 
Jag provar längden på stigläderna, så nej jag brukar inte rida utan hjälm och i leopard-skor! ;)
 
Mimmsan och Strumpan myser påväg från hagen!